”…Men sedan blir det cyberkonferensen.

De flesta kommer att tala säkerhet – jag kommer mest att tala frihet….”

…bedyrade Carl Bildt (m) på den egna bloggen (inlägg 1 & 2 ) inför veckans internationella konferens om cybersäkerhet som hölls i London. Denna konferens som i stort tycks ha gått svenska medier förbi var planerad att fokusera på säkerhetsfrågor kring internet vilket den också kom att göra enligt både Bildt och BBC. Bildt noterade dock med uppskattning att konferensens dialog fick en ordentlig glidning till förmån för internetfrihet snarare än säkerhet. BBC var inte lika tydliga på den punkten men citerade Wikipedias grundare Jimmy Wales som menade att dåligt konstruerade och oförnuftigt genomförda begränsningar av internet i syfte att höja säkerheten innebär stora risker i sig själva. Han sa vidare att ”The biggest threat to the internet is not cybercriminals, but misguided or overreaching government policy”, vilket jag som liberal bara kan hålla med om.

Det tycks inte bli fråga om några bindande internationella traktat för främjande av internetsäkerhet som den brittiske premiärministern med flera tycks vilja se. David Cameron sa förvisso att ”Governments must not use cyber security as an excuse for censorship,”, men samme man gav uttryck för helt andra informationsrepressiva politiska visioner i samband med sommarens Londonkravaller som vi tidigare skrivit om så det är svårt att veta var David Cameron verkligen står i dessa frågor. Om Cameron helt enkelt talade i affekt vid tiden för kravallerna och egentligen är mer trogen denna veckans hållning så pekar det förvisso på en politisk omogenhet men dessbättre även på en mer liberal hållning i dessa frågor. Sammantaget med USA:s vicepresident Joe Bidens uttalande att regeringar inte bör ha så mycket åsikter om vad medborgarna gör online så bådar detta gott.

Det vore egendomligt om säkerhetsmyndigheters företrädare inte skulle vilja ha begränsningar av internet ”för allas säkerhet”, men säkerhet såsom begreppet används inom internetsfären är inte detsamma som frihet. Säkerhet som begrepp handlar för mig mer om en process där en aktör (som har någonting att vinna på det) utmålar något som ett hot emot säkerheten, och att ”säkerhet” därmed definieras som avsaknad av detta hot som kan vara inbillat eller reellt. Enligt Barry Buzan med flera så krävs det att omgivningen godtar detta hot som trovärdigt för att säkerhetiseringsprocessen skall vara fulländad, och efter många års arbete av liberaler, förkämpar för ett fritt internet (inklusive piratpartister) med flera så tycks det ha skett en avgörande förändring i hur det utmålade hotet uppfattas. Myndigheters inblandning i åsiktsyttringar, registrering av kommunikation och annat upplevs som ett större hot än det som säkerhetsdrivande aktörer definierar som hot. Detta leder till att politiker får allt svårare att i varje fall öppet plädera för striktare internetkontroll.

Slutligen så är det viktigt att alla vi som brinner för informationsfrihet verkligen poängterar att hotet emot ett fritt internet inte kommer från odemokratiska och repressiva regimer per se. Snarare så är det själva verktygen att kontrollera internet, oavsett vem som brukar dem, som är det verkliga hotet.

/Erik S. Sihlberg
PS. Vissa politiker hävdar att samma begränsningar som gäller i övriga samhället borde gälla även på internet och att vi då måste kontrollera det hårdare. Som liberaler bör vi då mena att det övriga samhället har en hel del inspiration att hämta från det nät som enligt vissa politiker är så farligt. DS